Med något darrande underläpp tog Kasper min hand och följde med in till doktorn (bvc-tanten). Det hjälpte inte riktigt att jag lovade att doktorn var snäll, men det släppte snabbt när han förstod att han bara skulle hoppa jämfota och peka på bilder. Vikt 13,6 kg, längd 95,5 cm. Mammas lilla gullunge!
Min väg tillbaka är fortfarande svängig även om det är betydligt bättre, mina stressymptom (spänningshuvudvärk, svidande ögon, svårt att få luft, extrem trötthet) gör sig dock påminda nästan varje dag nu igen och jag får nog vara på allerten.. Man tror ju man kan köra på som innan liksom(!) men jag har insett att även roliga saker måste prioriteras bort.. Jag får trycka tråkstämpeln i pannan några veckor framöver!
