Surströmming, fiske och insulinpump

Tiden bara flyger fram och jag kan inte riktigt stoppa tempot. Det gick snabbt från noll till hundra på jobbet efter semestern. Har gått ner i tjänst nu med tanke på Sannas diabetes och det är inte helt lätt att hålla flexen nere.

Linus och jag har varit i Malmö. Vi prickade in fett fint väder och skippade därför helt shoppingen på fredagen. Istället intog vi kalla öl på Lilla Torg där vi blev kvar flera timmar i eftermiddagsolen.

Alltså september månad - som du levererar magiskt väder. Kan inte annat än älska höstljuset. Här på golfbanan med mamma, kusin Tomas och kusinfru Mia.

Kasper drog med mig på fiske i onsdagskväll. Inga napp men ack så vackert vid Sjuhallabrygga.

Desto mer napp fick han när han fiskade med sin pappa två dagar senare. Ett jäkla monster, kolla in huvudet på gäddan. Hua.

I lördags blev vi bjudna på surströmmning. Denna vedervärdiga maträtt. Bajslukten satt liksom kvar i näsan hela kvällen. Pappa hade tack och lov fixat svamprisotto som vi åt efteråt vilket kompenserade upp det hela. Och kvällen var en av de roligaste på länge!

Vi passade på att lotta julklapparna och nytt för i år är att barnen var med. 

Imorgon ska så Sanna få insulinpump. Som hon har längtat efter att slippa sprutorna. Så glad för hennes skull 💕

Sannas diabetes

I onsdags var Sanna hos diabetesläkare för uppföljning. Hon har så himla fina värden, de har aldrig varit med om något liknande. Klart bäst värden av alla patienter de har i Blekinge och ett långtidssocker på 34, vilket motsvarar medelblodsocker på 5,3. Vi är väl medvetna om att detta är (något de kallar) "smekmånad" vilket betyder att nästan alla som insjuknar i diabetes typ 1 har viss egen insulinproduktion kvar. Hur länge smekmånaden varar är dock olika. Sannas diabetes upptäcktes ju extremt tidigt vilket gör att hennes egna produktion kan finnas kvar i ett, två år frammåt och om vi har tur kanske ännu längre än så.

Hon har ökat lite i vikt sedan inskrivningen, väger nu 23kg och är 125 cm lång. Lilla snuttan. Det som dock var mindre bra var att de också har hittat att Sanna har antikroppar mot sköldkörteln vilket innebär att hon någon gång framöver kommer att behöva levaxin. Det är inte helt ovanligt att man får flera autoimmuna sjukdomar när man har diabetes typ 1. Just nu ligger detta värde jättefint.

Jag är så oerhört tacksam för det genomslag forskningen gjort de senaste 10 åren. Sanna kommer att få en pump och en knapp som pratar med varandra. Knappen känner av när Sanna är på väg att dippa i blodsocker och stänger då automatiskt av sig. Likadant om knappen känner av att Sanna håller på att bli hög så ökar den insulinproduktionen. Visst är det fantastiskt.

Påskafton 2020

På påskaftons kväll fick vi veta att Sanna fått diabetes typ 1. Hon hade sedan ett dygn tillbaka haft ökad törst och varit trött, ledsen och arg om vartannat. Jag tvekade men bestämde till slut, tillsammans med Linus om att ringa 1177 och rådfråga. Vi fick en tid till jourcentralen en halvtimme senare och där konstaterades att Sanna hade extremt högt blodsocker. 24, 31 och ett omätbart. Jag förstod direkt.

Därefter gick det snabbt. Direkt vidare till barnmottagningen för fler provtagningar och vi blev inlagda en vecka. Alla känslor var i omlopp och jag försökte hålla ihop mig inför Sanna. När Tobbe kom och bytte av mig för att jag skulle hem och packa bröt jag ihop fullständigt. Alla tårar jag hållit tillbaka och all anspänning släppte så fort jag kommit ut i korridoren.

När jag kom tillbaka var Sanna och Tobbe i provtagningsrummet och Sanna var helt förtvivlad. De hade lyckats sätta en av nålarna, den som såg till att hon fick insulin via pump, men den andra gick inte att sätta. Efter 7 försök sa Tobbe och jag stopp. Dagen efter sövdes hos för att sätta den andra nålen. Den fungerade ändå inte så hon fick stickas i tårna nattetid varje timme första två dygnen. Sen fick hon äntligen sin Libre, en liten knapp på armen som man scannar av blodsockervärdet på. Att slippa sticka i fingret var en lättnad.

Vi fick veta att Sanna kommit in extremt tidigt vilket de berömde oss för massvis av gånger. ”Så fint agerat av er att åka in med henne så tidigt”. För mig betydde de orden mer än de kunde ana. De flesta barnen som insjuknar i diabetes hamnar på IVA. Sanna hade istället jättefint långtidssocker och en hel del egen insulinproduktion kvar.

Jag är mitt i allt detta så tacksam över den fina hjälpen vi fått och att forskning gått så mycket framåt den senaste tiden. Sanna kommer att ha pennor (sprutor) de första månaderna men sedan kommer hon troligtvis att få pump. Numera finns det larmfunktion på dessa vilket hjälper mycket.

Nu har vi fått komma hem och Sanna har börjat skolan igen. Vi är med henne tills resurs är klar. Hon är så glad att få vara tillbaka i skolan och hos kompisarna 💕