I torsdags åkte jag till min moster Ingalill, hon har följt mig hela den här jobbiga tiden. När hon fick veta att jag mådde bättre blev hon så rörd att hon började gråta, då började mamma gråta och så sist jag också. Jag har under den här tiden förstått vilka fantastiska människor jag har i min närhet, som bryr sig om mig. Så många nära & kära som hört av sig med värmande ord, många fler än jag kunnat ana. Jag är så tacksam över att jag har fått mig en tankeställare över vad som är viktigt i livet! Jag kommer göra allt jag kan för att aldrig tappa bort mig själv igen, att leva i nuet och att vara evigt tacksam för det jag har!!
