Min blogg får en liten silvermedalj för tråkigast i Sverige för tillfället, guldmedaljen hade varit given om jag bloggat om mitt mående de första 12 veckorna av graviditeten. Nu är jag rätt less på mig själv, det enda som snurrar i huvudet är hur jag ska göra med all min medicin - Niferexen (järntabletten) ger mig magkatarr från helvetet och jag blir sängliggande med bröstsmärtor, men tar jag inte den får jag inte upp mitt järnvärde och då kommer jag väl fortsätta att vara extremt trött och svimma här och där. Men då kan jag ju ta Omeprazol mot magkatarr FAST inte samtidigt för då tar inte kroppen upp Niferexen. Och så har jag ju lergiganen också, mot illamåendet, den måste jag ta med mat för att undvika biverkningen ILLAMÅENDE. För att gravida inte ska somna av tabletten har man dessutom lagt till koffein och efedrin, resultatet - man känner sig sjukt trött samtidigt som benen rycker och hjärtat rusar.. Tjoflöjt!
Hur som helst, nu är det dan före dan för dan före dan före dan före dopparedan. Och den där dopparedan ska firas hos oss i år och jag kan konstatera att vi ligger back. Tobbe har i princip varit ensamstående pappa hela hösten och även om han har skött det fantastiskt så har det uppenbarat sig att det är jag som haft ansvaret för allt övrigt krafs till hemmet. Toapappret har varit slut i omgångar (det var nära att julservetterna rök) och nu är disktrasorna slut, den sista slängdes för en vecka sen. Men jag måste säga att han ändå har prioriterat rätt, som när han städat toaletten så att jag skulle få spy i en ren sån.. Det är kärlek det! :)
Tomten - om du finns - jag önskar mig disktrasor i julklapp!!
Däremot ligger vi i fas med julklapparna i år (tack och lov för lottningen vi införde). Häromdagen tog vi med Kasper till leksaksaffären så att han skulle få peka på saker som han önskade sig. Han pekade på allt..
Nu är det bara att hoppas på en riktigt julig jul, med glittrigare glim, grötiga rim och mer Arne Weise i rutan, då blir julen så magisk som vi önskar!
