Lille Kasper

Förlossningsberättelse med Kasper, skrivet 3 veckor efter att han kom till världen!

Det hela började natten till söndagen den 3:e februari klockan 3 på natten. Jag vaknade av att jag hade svaga värkar som kom var 30:e - 45:e minut. Så höll det på hela söndagen. Åkte hem till mamma & pappa på kvällen, Johanna var också där och eftersom jag flåsade loss gick det gick inte att dölja att jag hade värkar. Men jag trodde aldrig att det var nåt på gång. Tänkte att det nog bara var förvärkar och det kan man ha länge hade jag hört. När jag kom hem till Tobbe började det bli lite tätare mellan värkarna och på natten drog det igång ordentligt. Vi var lite paffa både Tobbe & jag och var tvugna att ägna en timme åt att tänka om - att det faktiskt verkade som att bebisen ville titta ut nu, 11 dagar tidigare än beräknat. Jag gick igenom allt jag inte hunnit göra på jobbet och tänkte, nej shit jag måste till jobbet först och avsluta. Hade ju möte med bossen inbokat dessutom.. 

Vi klockade värkar hela natten, vid 3-tiden tog jag ett bad, hade värkar med ca 5 minuters mellanrum nu och det blev inte bättre av badet. Vi ringde in och de sa att vi själva fick bestämma om vi ville komma in. Jag ville vara kvar hemma så så blev det. Framåt morgontimmarna började det att avta. Det var ca 10-20 min mellan värkarna och vi började tro att det inte skulle bli någon bebis idag. Jag skickade iväg Tobbe till jobbet men kollegorna skickade hem honom igen när de fick höra att jag hade haft värkar i 18 timmar. Så han fixade bara lite grejer och sen åkte han hem till mig igen. Vid 10-tiden ville de att vi skulle komma in för undersökning. Precis innan barnmorskan kom in i rummet sa vi till varandra att "va pinsamt om det bara va fejk och att du måste åka tillbaka till jobbet nu när de fixat vikarie för dig i två veckor". Men till vår stora lättnat var jag öppen 4 cm (kl. 11). Jag blev inskriven och vi tog lite lunch. Tobbe gick och köpte en tidning. Vid 12.30 var han tillbaka, då började det bli jobbigt. Vi ringde efter barnmorskan. Jag sa att jag gärna skulle vilja ta ett bad, en dusch eller kanske testa TENS-apparaten. Barnmorskan tyckte jag skulle hoppa in i duschen eftersom den var närmast, så förberedde de TENS-apparaten och lustgasen så länge. Nu var klockan 13.00 ungefär. När jag stod i duschen började det bli riktigt riktigt jobbigt. Ingen förstod var jag var nånstans i värkarbetet, inte jag heller.

13.40 lyckades jag ta mig ut ur duschen, och då kom första krystvärken plus att jag började blöda. Jag var helt chockad och blev lite rädd. Jag skulle ju testa TENS-apparaten och sippa lustgas. Och där stod jag utanför duschen och krystade. Tobbe ringde på barnmorskan och det blev en jäkla fart. Hur de lyckades få upp mig i sängen har jag ingen aning om. Sen kämpade jag på i 50 minuter till, det var tufft och jag släppte inte Tobbes hand för en sekund. Vid varje krystvärk krampade jag i båda benen på insidan av låren och höll på att kicka barnmorskan vid en krampattack. Men så äntligen, 14:41 den 4 februari 2008, var han ute i dagens ljus, vår älskade Kasper. Han vägde 3080 gram och var 51 cm lång. Lycka!