Idag efter min föräldragrupp mötte jag upp syster för fika vid ån. Vi slukade varsin glass i ett nafs eftersom de höll på att avdunsta i solskenet. Sanna var allmänt missnöjd till en början men somnade sedan och vi kunde njuta av kaffet i lugn & ro medan Lovis hade upptäcktsfärd vid vagnarna. Nu har jag promenerat tre dagar i rad och jag kan konstatera att 9 månaders stillasittande (eller mer liggande) har satt sina spår. Jädrans vad otränad jag känner mig, jag går ut rätt hårt och efter halva rundan smyger skoskav och andra småkrämpor på mig och jag hasar mig hem sista kilometern. Men jag är igång i alla fall och det är helt ljuvligt bara det!
