Den här veckan har kroppen fått sig en ordentlig genomgång. Det började hos tandläkaren. Min härliga gamla tandläkare som jag haft sedan barnsben (sörrö sörrö) har ju gått i pension och det är inte längre kul att gå dit. Den här gången var jag dessutom nervös med tanke på att tandborstningen under första halvan av graviditeten knappt existerade. Men jag knaprade ju flourtabletter så det stod härliga till och tur var väl det för inte hade jag några hål den här gången heller. Har aldrig haft hål i tänderna så jag vet inte hur en lagning känns men jag tror jag klarar mig utan den erfarenheten några år till. Minst. Sedan var det dags för akupunktur mot spänningshuvudvärk, tinnitus och tandpressning. Min alldeles underbara sjukgymnast, lite ny energi får jag med mig för varje gång jag varit där. Idag sa hon så mycket klokt och jag känner att det är dags att återigen ta en check i familjekalendern och inse att det är lite för mycket av det roliga. Dags att öva sig på att tacka nej igen.
Håret är nyklippt, lite lättare, lite luftigare.
Träningen ger mig glädje. Framförallt en dag som denna, när jag och syster lyckas hitta en lucka att stepa tillsammans. Bara att ha henne där vid sidan om mig gör mig så glad! Prata blir det inte mycket av under passet men desto mer bubblas det i bilen.
FAIF har gjort sin sista match för säsongen, skönt tycker både Tobbe & jag. Mer tid för familjen är lyx. Kasper är goaste lilla killen nästan jämnt, ja om han inte förlorar i memory eller fotboll, eller innebandy, eller ja, det spelar faktiskt ingen roll vad det är. Att förlora är inte kul helt enkelt.. Lillasyster tycker storebror är toppen, skrattar högt när han hoppar & sjunger framför henne. Sött! Nu tar vi helg här hemma, en lugn sådan.. :)
