Imorn blir hon 11 månader. Mysig som attan är hon, bus i blicken och alltid glad. Värre är det med matningen. Hon avskyr att sitta i stolen och äta. Viftar med armarna så fort första skeden närmar sig och försöker kravla sig ur stolen. För att inte tala om blöjbytena.. Hon har helt enkelt inte tid med sånt trams.
Kasper är trotsig, testar ofta var min gräns går. Samtidigt är han är känslig och tänker mycket. Härrom kvällen fick jag inte släcka lampan för då kanske det skulle komma tjuvar. Jag fick prata med honom länge. Själv är jag rätt känslosam med Kasper. Får ofta dåligt samvete för att jag har skällt och kan lätt gråta en skvätt bara av att tänka på hur stor han är. Min lilla kille!
 |
| Den där lilla röda näsan är från mig i alla fall.. :) |
