Fan alltså

Jag vet, det riktigt haglar "tyck synd om mig" inlägg här på bloggen men usch vad vidrigt detta är. De där slembollarna som hänger och dinglar i mina lungor har bitit sig fast extra idag, och det killar så fasligt att jag blir alldeles knäpp. Jag hostar frenetiskt, på alla sätt jag kan komma på, men nej då. Känslan är precis likadan ändå. Känner mig trött och lite ledsen..