Nu längtar vi här hemma, ja alla utom Tobbe då. Han är på riktigt helt livrädd för katter. Jag tänkte bota det nu, med en av de lugnaste kattraserna som finns. Jag har tänkt så länge (flera år) på att skaffa just en ragdoll, läst allt jag kommit över och bildgooglat sisådär tiotusen gånger. Ni ska veta att det är en hel vetenskap det där. Bara att lära sig kattens teckning och färg tar sin lilla tid. Bicolor, mitted, tabby, colorpoint och så alla maskfärger på det (finns 20 godkända sådana). Jag är ju mer van vid grå, svart, vit och spräcklig.
Ni som känner mig vet hur TOKIG jag är i katter, har så alltid varit. Vår Missan somnade ofta på min arm. Samma årgång som mig, och så blev hon hela 18 år. Hennes dotter Lillfisen var inte lika gosig som sin mor men snäll. När jag träffade Tobbe skaffade vi monstret Zebbe. Minns när vi hämtade honom. Han och syskonen liksom hängde och slängde i damens långkjol. Vild fick plötsligt en helt ny innebörd. En dag i april var han bara borta och jag har ältat om och om igen vad som kan ha hänt. Usch. Efter en liten kattpaus flyttade lilla Ines hit. Hon är en av de finaste katter jag vet. Helgrå och med en päls som sammet. Älskar att ligga i mitt knä men gud nåde den som försöker kela. Hela hon blir elektrisk och när man kliat en liten stund riktigt sprakar det om pälsen. Vi får hoppas att Ines tar väl emot lilla Isa, som jag tror hon ska heta. Saga finns också som förslag. Nytt hett på önskelistan framöver är klädvårdsrullar, för de här pälsbollarna fäller!
