Det är tempo i livet nu och jag har inte fått bukt med mitt hoppande hjärta. Så fort det stressar till sig så hoppar det lustigt. Det är främst jobbet som är hysteriskt, jag far mellan möten & hembesök och hinner inte dokumentera. Det är så kluvet för jag gillar att ha mycket att göra, den stressen är ändå lättare än tristess. Så jag försöker att bita mig i tungan och inte gnälla för mycket. Men när lunchrasten krympt till ett päron i förbifarten höll jag inte ihop så bra.
I lördags var det tjejmiddag. Badtunna och bubbel fick dock bokas om i sista stund pga magsjuka och fyra blev tre. Men oj vad vi kan prata, den här gången nonstop i drygt nio timmar. Jag har verkligen fina vänner i mitt liv ♥
Lilla Isa är nu kastrerad och ligger hemma med snitt på magen. Hindrar dock inte buset. Häromdagen fick jag en bukett vitsippor av Sanna & mormor. Dagen efter låg de fint utspridda och vissnade på bordet runt om vasen. Tur för henne att hon är så söt!
