Juni 2016, en månad att minnas. Maj liksom försvann i en deppig sörja av ångest och tårar. Men det ledde mig fram till ett viktigt beslut. Ett sorgligt men viktigt beslut, om att vi ska separera. Det finns inga bad feelings, nya relationer eller annat gegg som kan såra och förstöra. Och vi har ett gemensamt mål Tobbe & jag - att göra det absolut bästa för våra barn. Allt annat känns oviktigt i jämförelse.
Jag känner mig trots allt mer levande än på länge, mitt i allt det svåra. Jag tar ett djupt andetag och tänker för mig själv att det här kommer att bli bra.
Med detta sagt tar jag nu ett litet skutt till på min guppiga väg!
