Förra veckan hade vi som sagt två mäklare på besök för värdering av huset. De hamnade på prick samma summa vilket känns skönt för oss. Något att utgå ifrån. Vi har också varit och tittat på en lägenhet i stan som både Tobbe och jag tyckte om, och vi tackade ja på studs. Troligtvis kommer vi att växla boende under en period och på så vis kan vi ha kvar huset. Vi andas ut litegrann. Ingen av oss vill egentligen sälja huset och det hade känts fel att stressa med ett sådant beslut.
Lägenheten ligger mitt i självaste centrum men egentligen är det ett gammalt hus från jag vet inte när. Endast två lägenheter ryms i huset och på bottenplan ligger en tandläkarmottagning. I den andra lägenheten bor en vän till mig. Hennes pojke går i Kaspers klass och flickan är jämngammal med Sanna. Innergården och tvättstugan är bara vår (och tandläkarnas:) så det kunde ju inte bli bättre än såhär. Men så var det ju den där spökfobin jag dras med. Inte för att jag egentligen tror på spöken (typ) ändå blir jag livrädd av tanken på att det skulle kunna dyka upp ett. Huset är som sagt gammalt och golven knirrar. Kommer bli vettskrämd vid varendaste litet oförklarligt ljud. Hua.
