Min anslagstavla på jobbet gör mig glad, framförallt nu när jag inte får träffa mina små lika ofta. Hittills har jag varit utan dem max någon dag eller två men nu är de hos Tobbe hela den här veckan. Ni aaanar inte vilka kontraster det är. Ena stunden high life nästa tyst som i en grotta.
Sanna är rätt arg och lite ledsen nu för tiden, jag var beredd på att hennes reaktion skulle komma först nu när vi flyttat isär. Hon kunde ju omöjligt förstå vad som hände när vi fortfarande bodde tillsammans och umgicks som en familj. Nu säger hon saker som "jag vill att pappa ska bo i huset" och "mamma, fåj jag följa med dej till det jöda huset, jag vill inte bo ensam". Sen längtar hon efter pappa när hon är hos mig och efter mig när hon är hos pappa. Lilla stumpan, det kommer att bli bra, jag lovar. Vi ska alla bara vänja oss vid det nya.
