Juldagen idag och som alltid är jag lite deppig när julafton är över. Det blev inte lättare av att mina små skulle åka till Uppsala idag med Tobbe. Hjärtat värkte och tårarna brände bakom ögonlocken så fort jag vaknade. Jag är så imponerad av de som kan hålla tillbaka känslorna i sådana lägen, själv har jag inte en suck. Det rinner över och är helt omöjligt att stoppa, tårarna bara kommer. Det handlar såklart inte om att jag missunnar barnen att umgås med sin pappa, eller Tobbe att umgås med barnen. Det är bara att jag känner så mycket kärlek att det nästan gör ont. Nu har de kommit fram i alla fall och jag känner mig lite gladare! ❤
