För 17 år sedan, när jag bodde i New Orleans, kände jag av mitt onda knä första gången. Sen dess har jag inte kunnat springa några långa sträckor, som mest 6 km. Klassiskt löparknä, känner bara av det när jag springer, all annan träning går bra. Men jag får liksom alltid för mig såhär framåt sommaren att jag ska testa. Kanske går den här gången.. ju.. eller inte. Idag tog jag mig inte ens runt lilla Skärfva by. Får bli powerwalks framöver helt enkelt, inte lika svettigt men bra ändå :)
