Fick dessutom det pyttigaste hotellrum man kan tänka sig och grannens tv-apparat hörs så tydligt att jag kan följa nyheterna såhär från rummet breve. Tänker att jag gråter en skvätt och tycker lite synd om mig själv en stund, sen får jag rycka upp mig. Har ju varit med om värre än det här. Som när jag precis kommit fram till New Orleans och pratade med mamma och pappa på telefon från min tränares kontor och tappert försökte hålla tillbaka tårarna. Den hemlängtan skojar man inte bort!
Så.. vad är väl tre nätter i Stockholm egentligen. Snart är det fredag kväll och jag är hemma igen, lite mer tacksam, lite mer ödmjuk 💕
