Hösten 2010 small det för mig. Jag, den glada, pigga tjejen som spelat tennis på elitnivå och som mest tagit ipren vid mensvärk dundrade rakt in i en utmattningsdepression. Jag var väldigt väldigt dålig, grät konstant och hade ångest. Efter bara två månader började jag jobba igen (inte bra) och efter ett halvår mådde jag ganska bra, tack vare familjen ♥
Men vägen tillbaka är lång. Idag, fem(!) år senare brottas jag med kronisk värk i nacke och huvud, är "allergisk" mot stress och blir förlamande trött när det är för mycket press. Jag drabbas också av flashbacks någon/några gånger per år då jag bryter ihop en eller några dagar. Detta kommer ofta när jag har en längre ledighet.
Jag har gjort några aktiva val i mitt liv, som att gå ner i tjänst (korta dagarna) och boka in helt lediga helger då jag tankar energi med familjen. Men även mindre saker, som att Tobbe får ta fullt ansvar för födelsedagar och presentinköp till sin sida familjen, packa till barnen när vi ska iväg osv. Men det finns mycket kvar att jobba på och jag får ständigt hålla koll på mig själv. Jag är i grund och botten en väldigt social person som vill fylla livet med roliga saker. När jag sedan läser saker som detta blir jag nästan lite fnissig, det stämmer så väl!
Kvar att jobba på är följande :)
Kvar att jobba på är följande :)
