Att förlora en vän..

När man läser min blogg är det lätt att tro att dagarna bara innehåller en massa roligheter. Men när jag ska somna kommer ofta sorgen över mig. Sorgen efter min älskade barndomsvän Cissi som gick bort i cancer när Kasper var 7 veckor gammal. När Jonas ringde mig den dagen försvann marken under mina fötter. Nu svänger känslorna och många gånger känns det fortfarande alldeles för förfärligt för att acceptera.. Det är något speciellt med barndomsvänner, de finns där alltid för en. Och man gläds med varandra långt in i hjärtat trots att man inte setts på ett tag. Cissi och jag träffades nästan alltid när hon var hemma från Lund och hon följde det lilla underverket i magen. Lilla Kasper, som hon aldrig fick träffa. Tänk att man växt upp tillsammans, lekt från att man var liten bebis och följt varandra i medgång & motgång ända tills nu. Jag saknar dig Cissi!!