Igår läste jag lite i trotsboken och det var väldigt skönt för ett känsligt mammahjärta! Det känns lite lättare nu när man inser att trots är viktigt för utvecklingen och faktiskt en liten kärleksförklaring, det är nämligen så att det lilla barnet trotsar allra mest mot de som han/hon älskar mest och som han/hon känner sig mest trygg med. Det är normalt med okontrollerade raseriutbrott och sprutande tårar. Som förälder ska man markera tydligt, för det lilla barnet tycker att det är skönt att ha föräldrar som visar vägen. Det fanns en massa exempel från verkliga livet där föräldrar fått blickar och kommentarer från omgivningen, fy & blä. Jag skulle gissa att Kaspers trots är ganska normalt och det grundar jag på alla små söta trotsbarn som vi träffar som är i samma ålder som Kasper!! Det positiva med trotsperioderna tycker jag är att man får en massa massa fler kramar & pussar än vad man får annars, mellan raseriutbrotten då såklart.. ;)
Det var ju inte längesen man var en liten trotsunge själv.. Och jag var verkligen BUSIG! Syns nästan va.. :)
