Ragdoll

Jag älskar katter och har alltid gjort. Vår Missan som mamma & pappa köpte när jag var bara några månader fanns med under hela min uppväxt tills jag var 18 år. Hon var alldeles underbar! När jag träffade Tobbe skaffade vi en rar liten kattunge som växte upp till ett litet busigt monster.. ;) Sen han försvann så känns det tomt.. Jag har sedan några månader i smyg kollat katter på Blocket, mest för att de är såå söta! Men nu börjar längtan efter en kise nästan bli lite jobbig. Jag har dessutom helt snöat in på ragdoll-rasen, är den inte bedårande!

"Ragdollen är lugn och tillgiven. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarnas olika nycker och det inkluderar både djur och barn. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå.
Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den "trasdocka" den har fått sitt namn av.

Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen "prydnadskatt". De flesta ragdollkatter uppskattar lek och bus lika mycket som en annan katt, men lekarna brukar hålla sig inom lugnare former.

Ragdollen är ofta nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren. Till skillnad mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar. Den ska istället vara med överallt där det händer saker och ting. En ragdoll trivs bäst tillsammans med människor. Man ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efter sin husse/matte. Man kan ju missa nåt kul!"


Hur som helst - jag har lovat Tobbe att vänta tills bebis är född, för det kan ju vara hormonerna som spökar.. :)