
Kasper har varit på gympa idag, lekt med Valle och nu spelas det fotboll med pappa i köket. Precis som alla andra kvällar. Ganska behagligt, kan tyckas. Tills Kasper förlorar. Han blir så arg, så arg så arg och så ledsen. Tårar blandas med vrål som får takpannorna att vibrera. Och så vill han spela igen och igen och igen. Tills han vinner.
Alla har vi våra små svaga punkter. Själv har jag börjat inse att mitt sockerberoende är värre än värstaste värst. Jag har precis slukat en delicatoboll XL och idag har det säkert gått en 200 grams chokladkaka. Jag tar några rutor till frukost, lunch, middag och så några gånger där emellan. Jag var rätt stolt där ett tag, att jag lyckats sluta sleva nutella, som jag levde på under graviditeten. Nu börjar jag inse att jag måste avvänjas, på riktigt. Sluta helt i några veckor. Eller i allafall en. Men det tar vi efter sportlovsveckan. För jag lär bli som ett monster. Ett monster med abstinens.
Sist men inte minst, jag fick jobbet.. ;)
Sist men inte minst, jag fick jobbet.. ;)