Igår, precis innan skymning, bäddade jag ner Sanna i vagnen och gav mig ut på en promenad i snålblåsten. Kändes som om jag skulle blåsa bort där ett tag, i motvinden och jag fick frysrys i öronen. Mamma mötte upp mig halvvägs och väl framme hade pappa gjort det mysigt med tänd fotogenlampa, brasa, räkmacka och vitt mousserande vin. Vi slog oss ner i verandan, försökte titta oss mätta på nya tapeten och pratade gamla minnen. Sanna letade upp en boll det första hon gjorde och sen var hon nöjd resten av kvällen. Klockan halv nio hämtades vi hem av Tobbe & Kasper. Tänk vad några få timmar kan göra, ett riktigt litet lyckoskutt för välbefinnandet.
