Sanna sover i vagnen, helt slut efter dagens öppna förskola på vårt dagis. Sång, fika och lite bacillutbyte med bebiskompisarna. Jag ligger på golvet med datorn, bloggar, gör plankan och njuter av vårljuset. Kalendern är alldeles för full igen och jag kämpar febrilt med att dra åt handbromsen. Stressen byggs upp under några dagar/veckor, jag ältar allt som jag har inbokat "blir dom arga om jag avbokar" vill ju inte göra någon besviken, kroppen reagerar och till slut kan jag inte hålla tillbaka all gråt. Så pratar jag med mamma, som säger så kloka saker. Min mamma, världens bästa ♥Nu tar jag nya tag. Jag kan inte hålla igång tusen vänskapsrelationer, trots att de är så fina allihop. Jag har en liten familj att ta hand om och det är där jag mår bäst. Det är viktigare än något annat.
