Natten till lördagen satte det igång, lite sådär lagom så att man inte riktigt visste om det var på riktigt eller inte. Det var ca 30 minuter mellan värkarna tills efter lunch nångång då det blev lite tätare, ca 10-15 minuter mellan varje. Skillnaden mot förra gången var att värkarna var riktigt kraftiga. Vid 16-tiden ringde jag in för att rådgöra lite angående antibiotikadroppet jag skulle få (pga GBS-infektion under graviditeten) och som jag visste skulle vara kopplat 4 timmar för att det skulle ha någon verkan. Men hon tyckte det verkade lugnt och sa att jag skulle höra av mig när det var mellan 3-5 minuter emellan.. Vid 17-tiden åkte vi till Johanna & Jens på grillkväll och för att lämna Kasper, nu kom värkarna mer tätt och gjorde förbaskat ont. Dessutom var det inte helt enkelt med all publik, Abbe undrade mitt under en värk "vad gör Ia egentligen".. ;) Då stod jag och flåsade mot Jens whiskeyskåp!
Vid 18.15 bestämde vi oss för att åka in efter lite på-pushning av syster, TACK. Värkarna kom med ca 5 minuters mellanrum nu. Tobbe & jag pratade om hur vi skulle göra, kanske köra en extra runda för att slippa bli hemskickade osv. Men jag ville bli kollad och vi log mot varandra när BM sa att jag var öppen 6-7 cm. BM sa att det kanske kan bli bebis innan deras skiftbyte vid 21.30. Vi fick bli inskrivna och jag skulle kunna få min efterlängtade lustgas den här förlossningen, med Kasper hade jag ingen smärtlindring över huvudtaget mer än lustgas under 2 krystvärkar.. Så 19.15 kom vi in i förlossningsrummet. Jag fick lustgas, som inte hjälpte ett skiiit tyckte jag för nu gjorde det ONT. Jag tittade på Tobbe och sa "det här kommer gå fort". Droppet kopplades äntligen på plats (helt verkningslöst skulle det visa sig). 19.24 frågade Tobbe om han kunde gå på toaletten "ja, absolut sa jag". 19.25 sa det PANG, jag fick krystvärkar som gjorde förtvivlat ont. Det var ingen paus mellan de tre krystvärkarna jag hade och jag ville verkligen inte vara med längre. Det blev lite kaos i rummet och BM sprang ut och ropade på den blivande pappan att komma. Jag hade fullständig panik av smärtan, tappade kontrollen helt under de där 6 minutrarna, smärtan var så enorm att jag aldrig upplevt något liknande.. Men så 19.31 var hon äntligen ute! Vår lilla Sanna, 3400 gram och 50 cm! ♥
Vi var chockade både Tobbe & jag över att det var en liten flicka och blev lite smått förstummade till en början.. :) Efter tillväxtultraljudet i v 34 då BM försa sig (trodde vi) bekräftades min känsla av att det var en liten kille i magen, men ack så fel jag hade.. Ett litet rött plagg hade jag nedpackat i skötväskan om ifall att, resten var mest blått! Storebror Kasper tycker än så länge att det är mysigt med ett litet syskon. Han har fått för sig att hon heter Tina? Och när vi försöker hjälpa på traven med Sssssss säger han "Stina"? Nu har lugnet lagt sig här hemma, vi njuter av lediga dagar tillsammans och jag får inte nog av bebisgosande. Familjen har varit här för en första titt och idag är det farmor & farfars tur. Bilder kommer så småningom!!
